rogersblogg

Jag funderar på att skriva något om The Refreshments inte för att jag tycker att de är bra eller dåliga. Utan för att jag var på en spelning på Liseberg och jag brukar skriva lite om dessa, jag vill även göra det denna gång men ni som är helt frälsta i denna musik (vilket inte jag är), ni kanske inte blir så glada. Jag är en allätare vad gäller musik och tycker att det är roligt att se livemusik men jag har en kritisk hållning till den musiken jag ser samt hör.
Att se The Refrechments var som att se Degerfors spelafotboll, bra fotboll de drar mycket folk men inget som man blir berörd av. Då undrar vän av ordning varför just Degerfors, jag har ju inte sett Degerfors spela i verkligheten men det är så jag tror Degerfors spelar. Bra fotboll men inga Brassesparkar och inga frisparkar som Roberto Carlos nej inte ens några sköna scener som allsvenskan kan bjuda på. Och ja jag är medveten om detta, ändå kan man väl få kritisera dem samt delge er eventuelle ljusglimtar. Låtarna var lika dana, ungefär som mellanmjölk det ser ut som mjölk men smakar inte mjölk det mesta är nog vatten. men efter fyrtiofem minuter så fick de upp farten, varför? Varför inte vara taggade från början, En egen reflektion var ju att genomsnitts åldern i bandet var hög.  Jag vet inte hur många medlemmar som är kvar sedan den tiden men jag vet att musiken från den tiden är tyvärr helt borta. trotts att det bara har varit fyra tidigare medlemmar, samtliga spelade gitarr förutom en som blåste lite blås också. Då drar jag slutsatsen att de flesta var med på den tiden och är minst 60 år vilket i många fall kan vara positivt. Deras stora hit släpptes för 16 år sen, One Dance, One Rose, One Kiss. den släpptes  år 2003 och sen blev det mellanmjölk i form av Melodifestivalen. 2014 med låten Hallelujah, den kom på en femteplats i den andra deltävlingen i Linköping. Men innan det för över ca 20 år sedan då var de i ropet, efter att ha bildats 1989. År 1997 – A Pile of Rock - Live (Kompband till Dave Edmunds)och 2001 – Brit Rock - Back on Track (Kompband till Dave Edmunds, Steve Gibbons, Billy Bremner och Mickey Jupp) Billy Bremner som tidigare var med i bandet. och man hoppades ju på att lite av de fans kvar från den tiden, Kvällen bjöd på bra dansbandsmusik men på grund av all publik så blev det inte mycket plats kvar på dansgolvet att dansa på. Nu hoppas jag att jag fått med något bra och lite kritik av spelningen på Liseberg.

1007219            John Fogerty

Det var mycket folk, alla var glada och musiken va bra. I alla fall den som han skrev för femtio år sedan med sin bror Tom samt  Stu Cook och Doug Clifford,
då var hela publiken med, och som tur va så körde han några gamla Credens låtar som extra nummer. Annars så var det lite tunt med dem. Eller rättare sagt det kunde gott varit ett gäng goa Credens låtar till. Inget ont om John Lennon men det blev ett par av hans låtar, en falsk amerikansk nationalsång (troligen en protest mor den nuvarande presidenten).  Samt lite protest emot USAs Krig någonstans i världen på 60-70 talet (som ingen utanför staterna bryr sig om idag). Inget som gjorde konseten bättre precis. Och han gjorde som alla andra riktigt gamla rockmusiker som snart ska packa ihop. Han promotade sina barn, alla tre om jag fattade rätt i röran. Han han även med att elda upp en gitarr, A la Jimi Hendrix. Dok så var det var lite "Safty first" På en brand säker filt med en scenarbetare i flamsäkra handskar. Nu så stod jag ganska långt ifrån scenen men det verkade som om han spelade de flesta goa riff o solon själv. Och han verkade mycket vita för sin åder 74 år.som sagt mer Credens då hadde det blivit en höjdarkonsert nu blev det bara "En bra spelning i Göteborg". Jag ställer högre krav på en av världens största rocklegender.