rogersblogg

Och jag tänkte dela med mig av ett väldigt gott recept.
Det började med att jag funderade på vad man kan göra för gott på potatis.

Sen så tittade jag i skåpen vad jag har hemma, inte mycket. 

 

        Nazaret.
Detta band har 50 års jubileum men jag tror inte att det
är så många originalmedlemmar kvar, Av åldern på band
medlemmarna att döma så kan det bara vara en som var med
från början, och det är basisten. Men vad gör väl det
nostalgin var hög samt även åldern på publiken. När
Nazareth drar på med monster hitten "Love Hurts" som för
övrigt skrevs av Belamy brothers, och "Razamanaz" så var
hela publiken i en annan tid och det kändes så Jä skönt.
Men jag säger som Roger Andersson sa till mig när vi
träffades efteråt. "sångaren nåde väl inte upp till
originalets nivå" Och det har han så rätt i men däremot
trummisen va mycket grym som för övrigt är basistens son.
Nu har jag inte sett original trummisen så jag kan inte
jämföra men han var mycket bra. För övrigt så kan jag säga
att en konser på "Trädgårn" är ganska trevlig när det inte
kommer mer än sju åtta hundra personer.

20190803     Gyllenetider.
I helgen så var det dags för Gyllenetider på Ullevi, bandet bildades 1978 så det blev ett 40 års kalas samt en avslutningskonsert på hela Gt eran och det var en kanon kväll. Det började bra när Per pratade med publiken och bjöd in dem till en underbarkväll på Ullevi, att det skulle sjunga, klappa händer och bara ha roligt. Vilket gjorde att alla 53 000 i publiken hängde med i text och musik under hela kvällen. Om musikaliteten och samspelet i bandet är svårt att säga något om från en sittplats långt upp under taket och det kanske man inte skall heller för en kväll som denna så är det spelglädjen och underhållningen som är viktigast och den var det sanerligen inget fel på. När man kan få igång en publik på 53 000 åskådare, då har man allt som behövs för att vara ett ¨skit bra band¨. Efter ca 100 minuter så avslutade bandet med ¨Jag går och fiskar¨ men avslutningen var bara temporär för det blev hela två extra nummer med de mest populära GT låtarna, till publikens jubel. Om inte jag mins fel så blev det hela 6/7 låtar till samt den sedvanliga avslutningslåten ¨När alla vännerna gått hem¨. Så Nu kan ni lägga ner med gott samvete och gå i pension efter en lång karriär och börja planera historierna för barnbarnen(ni som var där förstår). Tack Per, Anders Mats, Micke och Göran för en underbar kväll.

Jag funderar på att skriva något om The Refreshments inte för att jag tycker att de är bra eller dåliga. Utan för att jag var på en spelning på Liseberg och jag brukar skriva lite om dessa, jag vill även göra det denna gång men ni som är helt frälsta i denna musik (vilket inte jag är), ni kanske inte blir så glada. Jag är en allätare vad gäller musik och tycker att det är roligt att se livemusik men jag har en kritisk hållning till den musiken jag ser samt hör.
Att se The Refrechments var som att se Degerfors spelafotboll, bra fotboll de drar mycket folk men inget som man blir berörd av. Då undrar vän av ordning varför just Degerfors, jag har ju inte sett Degerfors spela i verkligheten men det är så jag tror Degerfors spelar. Bra fotboll men inga Brassesparkar och inga frisparkar som Roberto Carlos nej inte ens några sköna scener som allsvenskan kan bjuda på. Och ja jag är medveten om detta, ändå kan man väl få kritisera dem samt delge er eventuelle ljusglimtar. Låtarna var lika dana, ungefär som mellanmjölk det ser ut som mjölk men smakar inte mjölk det mesta är nog vatten. men efter fyrtiofem minuter så fick de upp farten, varför? Varför inte vara taggade från början, En egen reflektion var ju att genomsnitts åldern i bandet var hög.  Jag vet inte hur många medlemmar som är kvar sedan den tiden men jag vet att musiken från den tiden är tyvärr helt borta. trotts att det bara har varit fyra tidigare medlemmar, samtliga spelade gitarr förutom en som blåste lite blås också. Då drar jag slutsatsen att de flesta var med på den tiden och är minst 60 år vilket i många fall kan vara positivt. Deras stora hit släpptes för 16 år sen, One Dance, One Rose, One Kiss. den släpptes  år 2003 och sen blev det mellanmjölk i form av Melodifestivalen. 2014 med låten Hallelujah, den kom på en femteplats i den andra deltävlingen i Linköping. Men innan det för över ca 20 år sedan då var de i ropet, efter att ha bildats 1989. År 1997 – A Pile of Rock - Live (Kompband till Dave Edmunds)och 2001 – Brit Rock - Back on Track (Kompband till Dave Edmunds, Steve Gibbons, Billy Bremner och Mickey Jupp) Billy Bremner som tidigare var med i bandet. och man hoppades ju på att lite av de fans kvar från den tiden, Kvällen bjöd på bra dansbandsmusik men på grund av all publik så blev det inte mycket plats kvar på dansgolvet att dansa på. Nu hoppas jag att jag fått med något bra och lite kritik av spelningen på Liseberg.

1007219            John Fogerty

Det var mycket folk, alla var glada och musiken va bra. I alla fall den som han skrev för femtio år sedan med sin bror Tom samt  Stu Cook och Doug Clifford,
då var hela publiken med, och som tur va så körde han några gamla Credens låtar som extra nummer. Annars så var det lite tunt med dem. Eller rättare sagt det kunde gott varit ett gäng goa Credens låtar till. Inget ont om John Lennon men det blev ett par av hans låtar, en falsk amerikansk nationalsång (troligen en protest mor den nuvarande presidenten).  Samt lite protest emot USAs Krig någonstans i världen på 60-70 talet (som ingen utanför staterna bryr sig om idag). Inget som gjorde konseten bättre precis. Och han gjorde som alla andra riktigt gamla rockmusiker som snart ska packa ihop. Han promotade sina barn, alla tre om jag fattade rätt i röran. Han han även med att elda upp en gitarr, A la Jimi Hendrix. Dok så var det var lite "Safty first" På en brand säker filt med en scenarbetare i flamsäkra handskar. Nu så stod jag ganska långt ifrån scenen men det verkade som om han spelade de flesta goa riff o solon själv. Och han verkade mycket vita för sin åder 74 år.som sagt mer Credens då hadde det blivit en höjdarkonsert nu blev det bara "En bra spelning i Göteborg". Jag ställer högre krav på en av världens största rocklegender.

26/4 2019 Musikenshus Torsson.
Ja ha! då har man varit på konsert igen, det var ju ingen ny upplevelse för detta bandet har vi sett tidigare och låtarna var ju kända oxå.

men med en text som "Vi går på Konsum och handlar Ett paket ägg, en liter mjölk Samt smörgåspålägg."
https://www.soundbae.com/listen-singer/torsson/42

Eller "Derek, Bob och Nigel Olson tre kusiner man inte rår på. En polis, en mormon, en som suttit för rån. Tre kusiner jag
skall hälsa på"
https://lyrics.fandom.com/wiki/Torsson:Tre_Kusiner

trots detta så blev det en mycket trevlig kväll med en Gitarist(michael Sellers) på Hög varv och T O R S S O N – Det Fjärde Bästa Bandet i Lund, levererar. Professor Bos röst är speciell och kanske är det därför som man älskar dem, som med Håkan Hellström men gör för guds skull inga övriga jämförelser av rösterna. Hälsar Roger

        Lätt rätt med nötfärs o gnocchi.

Detta är en rätt till två personer men den är lätt att dubbla för fyra.

Hacka grönsakerna till kuber med ca 10*10 mm
förutom vitkålen den ska vara strimlor 5*20 mm
och vitlöken. Den hackar du så liten du kan eller river.
Stek i smör o olja, med hög värme. när det börjar
ta färg så lägger du undag grönsakerna och lägger i
nötfärsen i samma panna. Tills den har fått rätt färg,
salta o peppra. Under tiden så har du kokat upp rejält saltat
(1/2 matsked salt) vatten, ca 1L. När det kokar
så hivar du i gnocchisen och koka dem till de flyter upp
till ytan.
Blanda ihop allt igen i samma panna samt osten och oliverna.
Sedan är det bara att servera, direkt ur pannan.
Gnocchin kan bytas ut för att äta med bara bröd.

1/2 Morot
1/2 Lök
3-4 Blad vitkål
lite Vitlök
1/2 Burk feta ost(den med oliver)
1/2 Paket gnocchi
1/2 Msk salt
ca 300 gr Nötfärs
lite smör och olja till stekningen av grönsakerna.

 

Hej!
Efter att ha jobbat natt på TAXI, så tog jag mig till Teater Uno på Esperantoplatsen 7-9. En liten teater med Ca 50 platser, som alla var besatta(besuttna) ja det va fullsatt i stort sett. I det fina vädret så kanske typen av publik ändras för det var till 90 procent kulturtanter denna kväll. För att spana in lite Cabare, Revy, satir, teater i Göteborg. Den satirisk/politiska cabare'n " Vem bryr sig?" är kanske lite för politiskt röd för min smak. Mycket nyskrivet politiskt dravel ren ut sagt dåligt. Men så kommer höjdpunkter av skön sång, texter av Roland Jansson och Kent Andersson som är lysande. Många skådespelar prestationer som oxå är mycket bra. Walfrid Lindsgård o Linda
Johansson. Tror jag för Presentationen av skådelspelarna ute blev. Men med dessa manusförfattare så kan det nästan inte gå fel. Det va ju lite kul att alla deltog i teaters som sufflösen, musiker och fotografen, i det sammanhanget så vill jag säga att det märks att dessa inte är skådespelare. Men i en sen så blev det riktigt lyckat, när baslasse (Lar-Olof Nyström) skulle spela en lite dum Patentregistrerings tjänsteman
av sin tid. Dennes reaktion när eddison kom med elektricitet och sin glödlampa. Det var bra, typekastingen där blev riktigt lyckad. Lyckat vet jag inte om det blev när inte bara Baslasse utan hela bandet spelade en konstig Jumping jack flash, jag vet inte om det skulle spela falskt med vilje för att det ingick i föreställningen eller vad det var, men det var uppenbart att det skulle vara så för det upprepade sig hela låten. I övrigt så vill jag säga att jag var nöjd till ett biljettpris av 145 kr plus tillägg (160 Kr) så får man vara nöjd.

        Tommy Emmanuel   (Special guest Anthony Snape).
Ja då var det dags igen att gå på ett musik evenemang i går kväll (13/3 2018) så var det Tommy Emmanuei och guest Anthony Snape som stod för underhållningen, Anthony nämner jag bara i förbi gåendet beroende på hans insats och genomslags kraft. Tommy däremot för er som inte vet vem han är, så kan man säga att han är en ny typ av Wiktor Borge som de flesta känner till. Han spelar trummor på gitarren, han tittar på klocka under en extra lång tid (typ demontrativt "som när du kommer försent till ett möte med en kompis"),han slänger i väg Capot (en grej som man spänner över stängarna för att stäma om den till en annan tonart lite snabbt, enkelt förklarat). Samt pekar på strängen som ger ifrån sig en klar och ren ton, och allt detta gör han under tiden som han spelar gitarr. och det är ju inget enkelt som han spelar, det gör inte Tommy Emmanuel. En annan sak som han gör är att, spelar med bara vänster hand samt spelar trummor med höger och det är bra. han är en så avancerad gitarrist så att om jag och några till som suger lika mycket på gitarr som mig så skulle det behövas tre gitarrister för att göra det som han gör, men om det var hyfsade gitarrister så skulle det nog bara behövas två. Sen så kommer lite sköna men uttjatade skämt som, när han stämmer gitarren och säger lite fundersamt konstigt att den är ostämd den var stämd i morse när jag köpte den. Han berättar om hur han som ung spelade för mat i Sydney eller om han inte åt så kunde han köpa nya strängar. Man sitter och vänta och längta efter att för höra lite sköna gitarrmelodier och det kommer emellan åt, så att det är inte långtråkigt på något sätt men jag vill ha mer och det kommer. när han och Anthony drar av några låtar så uppstår skön musik( som vi säger i dessa kretsar).och när han spelar Johnny Cash´s Hurt då är i alla fall jag i himmelriket. Samtidigt så förstår man varför Tommy inte är en Jonny Cash han spelar gitarr mycket bättre men det krävs mer och det finns bara en Johnny Cash! Men det finns bara en Tommy Emmanuel också och han är riktigt bra.

 

        Lördag kväll på Salt o Peppar i Oktober.

På Göteborgsvägen 9 Mölndal. En liten restaurang med Ca 60 sitt platser minus utrymmet som banden krävde.
Och i kväll så var det två band fast stommen i båda banden består av två killar Nils Mällrot och
Per Gunnarsson, Hills har dock kompletterats med en trummis och en keyboardist. Det bandet som börjar kvällen
heter Arson o Root och det andra bandet heter Hills boogie Kings. Med tanke på Nils bostad i närheten till
Hillsgolfbana så känns detta namn ganska naturligt. arrangör är Millvalley Blues Club som ordnar flertalet
blues kvällar genom deras primus motor Sten, inte sällan i Stens trädgård. För mig så är det svårt att
recensera själva musiken båda banden är så kallade coverband. Publiken sjunger med hellre än bra, spela kan ju
grabbarna så där kan man inte heller klaga. Nills och Per lyckades även få igång publiken riktigt bra, lite
spontandans uppstod också på sina ställen i av saknad av dansgolv så fick det göras i foajen
vilket medförde problem för det gäster som hörde musiken utifrångatan och som villle komma in.
Och jag måste säga att jag har nog aldrig sett Per o Nils så (i gasen)engagerade på scen tidigare. Iaf inte sen
jag såg Nils framträda i Blues jam på SS Marieholm en syns som jag sent skall glömma.

                          Japp! då har man sett David Gilmour at Pompeii.

---

Pink floyd bildades 1965. Gitarristen David Gilmour började i bandet i januari 1968 och hans gitarrspel utvecklade gruppens sound. Vars höjdpunkt och av många ansed som världensbästa skiva. The Dark Side of the Moon. Albumet innehar rekordet för att ha stannat längst på Billboard-listan.

Vi kan börja med låt valet, utan att veta vad för skivor han har spelat in den senaste tiden, så om jag tar det från mitt minne då menar jag att låt valet var mycket bra några ny skrivna samt en hel drös med gamla godingar. Ca två tre från de senaste och bästa skivorna.

Jag måste säga detta direkt, eftersom många menar att the wall inte är PF bästa skiva snarare tvärt om. Trotts att låten Another Brick In The Wall, Part 2 släpptes som singel, och blev bandets största hit. Men jag har alltid varit kluven ända sedan jag så PF live på Earls Court i London och när jag hörde run like hell och Comfortably Numb i går så måste jag säga att the wall helt klart är en av PF bästa skivor. och höjd pukten på (Filmen) konserten var när de spelade låten Run like hell. Men sedan så kommer man ju inte undan sådana monster hitts som Wish you were here och Shine On You Crazy Diamond.

Gitarronani ( för mycket gitarr solon ) kan man definitivt inte kalla detta för, även om de låtarna som har det kortaste solot ändå har femtio procent gitarr solon. Detta beror på att David har integrerat gitarr spelet i låten och fått solona att flyta tillsammans med de övriga instrumenten i en juvlig symfoni. Musikerna var oerhört skickliga och detta gäller även kören. Och PF är inte Pink Floyd om de inte har en enorm ljus och lasershow, de fanns givetvis med också dock inga flygande grisar, som jag kan tycka så här i efter hand var ganska skönt. Sen så kommer vi till den oundvikliga frågan var det vårt biljettpengarna? Nu kostade biljetterna bara 160 Kr och inte mycket i respengar eftersom det var i Göteborg, Men man jag var nära att kasta in några hundringar tillbaka i biljett luckan efter föreställningen.